Åh vad jag älskar dessa dagar varje månad! Not. Innebrännarna som ploppar upp likt ovälkomna gäster, humöret som åker ondsint bergochdalbana, suget efter choklad och egentligen allt som är det minsta onyttigt, de små härliga aggressionsutbrotten som kommer när man minst anar det och drabbar allt och alla som råkar vara i ens väg (idag vår tvättkorg. Skönt att få skälla utan att någon ger svar på tal), ja the list goes on and on. Man känner sig så svullen och tjusig, ungefär lika tjusig som en belgian blue. En belgian blue med finnar.

När ska det inrättas speciella pms-iden för oss arma varelser av det täcka könet, att krypa in och sova bort eländet?? För allas trevnad. Bara en tanke.

Jag får så galna idéer när jag har pms.

Det måste vara nåt fel på mig; Jag är hungrig precis hela tiden!! Den här tiden på månaden finns det ingen botten i mig. Helst av allt skulle jag vilja fullkomligt
en stor påse ostbågar i detta nu, men min nya livsstil tillåter inte det. Det är inte ofta jag känner längtan efter onyttigheter nuförtiden, GI-metoden är så snajsig på det sättet, att man håller sig mätt och nöjd. Bara dessa dagar varje månad, när hormonerna stökar till min aptit. Då drömmer jag om ostbågar på natten. Hur sjukt är inte det? Finns ju liksom inget att kompensera just ostkrokar med, inget smakar "nästan" som ostbågar (eller? Jag tar gärna emot tips!!). Frukten jag nu knaprar på gör det definitivt inte.

Och det, mina vänner, var Dagens i-landsproblem.

Fan vad bra gjort av Obama! Modigt och bra. Hur coolt är det inte, att Amerikas president sitter och säger att han är för samkönade äktenskap!! Nu lär han väl få massor av skit från den ultrakonservativa högern. Men ändå, han sade det! Go Obama!

Har ni, som jag, lätt att fastna i grejer när ni egentligen borde göra något helt annat? Jag har en tendens att göra det, särskilt när jag är stressad. Då slår det liksom slår över i nån sorts mild autism, så det inte blir nåt gjort, utan jag bara försvinner in i en rosa bubbla. Igår var en sån dag. I stället för att jobba hela kvällen, fastnade jag framför någon konstig ätstörningsdokumentär om en kille som bara kunde äta småkakor. Vad annars han än försökte stoppa i munnen, kom upp igen med ett hulk. Annars var han till synes helt normal på alla vis. Med experthjälp lärde han sig dock under programmets gång att tugga på annat än hobnobs. Nån sorts diestist/terapeut matade honom med små bitar frukt och sade att han var duktig. Jag kunde verkligen inte slita mig från teven! Måste se hur det skulle gå för kakmannen och vad han skulle äta när han var färdigbehandlad, som finaluppgift. Det blev fisk. Så nu vet ni det. Men han erkände, att han då och då fortfarande unnade sig en och annan kaka.

Detta var långtifrån den konstigaste dokumentär jag sett. I topp där ligger nog Pojken som födde sin tvilling, och Trädmannen (ni vet han som såg ut som en stock). Jag får aldrig nog. En dag, när jag blir stor, ska jag börja njuta lika mycket av att titta på dokumentärer om Trustorhärvan eller franska revolutionen, sådant som normala människor gör.
Tills dess är jag ett hopplöst dokumentär-freak.

Annars mår ni? Jag är speedad efter en kvälls extremt intensivt arbete. Det är sluttampen på nya boken nu. Behövs bara ett förord samt några små illustrationer. Och så ett jättejobb att sålla material förstås och att korrekturläsa allt. Men det får jag hjälp med som tur är.
Så till bokmässan, finns Allt du behöver ute. Hoppas den ska sälja riktigt bra och få finfinaa recensioner!

Och nu känner jag att det kurrar i nattjobbarmagen. Inte blev det bättre av att jag nostalgikikade på denna trudelutt:
Får nog ta mig lite canneloni macaroni.
... Och lasaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaagne!